| Humoralpathologisches Forschungslabor | AVFÖRINGSPROV
MATSMÄLTNINGSPARAMETRAR
D1 Pankreas-Elastas
Pankreas-elastas är ett enzym i bukspottskörteln som har betydelse vid den intestinala proteinsmältningen.
Vid exkretorisk pankreasinsufficiens liksom kroniskt intermittent pankreatit är bukspottskörtelns sekretionsfunktion påverkad. Extremt låga elastasvärden i avföringen (< 100µg/g avföring) ger hänvisning till denna situation. Kliniska symptom på lättare former av pankreasinsufficiens, som ofta uppträder hos äldre människor, är ofta tysta. Som symptom förekommer ofta bara växlande avföringskonsistens och meteorism. Vid undersökning av näringsupptaget kan ökat antal osmälta beståndsdelar av tvärstrimmig muskulatur analyseras.
Om misstanke på en exkretorisk pankreasinsufficiens består, skall detta om möjligt bekräftas genom upprepade prover på pankreas-elastas i avföringen.
Undersökning av pankreas-elastas syftar till att verifiera en exokrin pankreasinsufficiens. Tecken på detta är recidiverande besvär från övre delen av buken, uppstötningar, känsla av uppblåsthet, meteorism, steatorré.
Normalvärde: 200-20.000µg/g avföring
Måttlig till lätt pankreasinsufficiens: 100-200µg/g avföring
Tecken på svår exokrin pankreasinsufficiens: < 100µg/g avföring
Observera: För att kunna genomföra en pålitlig analys bör substitutionspreparat sättas ut minst 3 dagar före provtagningen. Annars kan man få höga värden som simulerar en fysiologisk situation. Falska värden kan då också uppstå vid en starkt ökad förekomst av proteolytiska tarmbakterier. Differentialdiagnostiskt bör man vid låga elastasvärden bestämma fenolvärden i morgonurin.
D2 Undersökning av gallsyror i avföringen
Gallsyror avges i tunntarmens lumen. Deras funktion är emulgeringen av näringsfetter i tarminnehållets vattenmiljö. Detta förlopp är en förutsättning för resorptionen genom mukosan. Den nödvändiga spjälkningen av komplexa fetter sker genom pankreas-lipaser. Dessutom befordrar gallsyrorna tarmperistaltiken och stimulerar bukspottkörtelns sekretion.
Fysiologiskt återresorberas c:a 97 % av tunntarmens gallsyror i tunntarmen, huvudsakligen ileum, och förnyas över det enterohepatiska kretsloppet för att användas i matsmältningen. Icke resorberade gallsyror dekonjugeras bakteriellt i tjocktarmen och kommer ut med avföringen. En bakteriell överväxt av tunntarmen kan redan i denna del av tarmen leda till dekonjugation av gallsyrorna. Dekonjugerade gallsyror hämmar vattenresorptionen och leder till en sekretion av vätska och elektrolyter i tarmlumen. Samtidigt ökas tarmperistaltiken och permeabiliteten hos tarmslemhinnan. Kliniskt visar sig detta som vattentunna diarréer.
Utöver detta orsakar dekonjugerade gallsyror strukturella förändringar i tarmslemhinnan. Deras delaktighet i koloncancer diskuteras. Om en längre förlust av gallsyror består, så kan dessa genom en ökad syntesbrist i levern inte längre verka balanserande utan påverkar smältningen av fett. Kliniskt manifesterar sig denna dekompenserade gallsyreförlust som steatorré.
Bestämning av gallsyror i avföringen rekommenderas därför när man vid bestående diarré också har en ökning av fett eftersom i det här finns misstanke på en dekompenserad gallsyreförlust. I dessa fall används de också för diagnostik av kollagena diarréer.
Normalvärde: < 1,7µmol/g avföring
Misstänkt värde: 1,7-2,5 µmol/g avföring
Tecken på gallsyreförlust-syndrom: > 2,5 µmol/g avföring
D3 Fett och kväve i avföringen
Fett: Näringsfetter spjälkas nästan helt och hållet av pankreas-enzymer och spjälkningsprodukterna (glycerin, fria fettsyror, mono- och diglycerider) resorberas genom tarmmukosan.
De ökade mikroskopiska tecknen på neutralfetter och/eller fettsyror i avföringen bekräftar klinisk misstanke på en fett-malassimilation.
Normalvärde: < 4,5g/100g Stuhl
Tecken på steatorré: > 4,5g/100g Stuhl
Kväve: Ökad mängd kväve i avföringen är en indikator på en störning i proteinsmältningen eller proteinresorptionen i tunntarmen.
Vid misstanke på malassimilatoriska störningar är bestämning av kvävehalten ett viktigt differentialdiagnostiskt hjälpmedel.
Normalvärde: < 1,g/100g avföring
Tecken på steatorré: > 1g/100g avföring
D4 Mjölksyra (D- och L-Form) i avföringen
D- och L-formerna av mjölksyra är produkten av den bakteriella ämnesomsättningen i tarmen. Utgångssubstrat för dessa är enkla och komplexa kolhydrater.
Mjölksyra är normalt inte alls påvisbar eller endast i ringa mängder. Förhöjda mjölksyrevärden i avföringen ger en första antydning på tarmöverväxt (SBOG) liksom förvärvad eller medfödd kolhydratintolerans (laktos-, glykos-, galaktos-, sackaros-intoleranser)
Normalvärde: < 10mg/g avföring
Tecken på ökad intestinal jäsningsprocess: > 10mg/g avföring