| Humoralpathologisches Forschungslabor | AVFÖRINGSPROV

STANDARDUNDERSÖKNING AV AVFÖRINGEN

Vår standardundersökning omfattar följande parametrar:

A1 Grampositiv bakterieflora
A2 Gramnegativ bakterieflora
A3 Obligat patogen bakterieflora
A4 Mykologisk undersökning
A5 Gasbildare (clostridier)
A6 Bakteriemikroskopiska fynd
A7 pH-värde
A8 Kemisk blodundersökning
A9 Mikroskopisk undersökning av näringupptaget
A9.1 Stärkelse homogent svälld
A9.2 Stärkelse
A9.3 Neutralfett
A9.4 Fettsyror
A9.5 Muskelfibrer

A1, A2 Grampositiv och gramnegativ bakterieflora

Den fysiologiska tarmfloran består normalt av bakterier, som enligt hur de färgas indelas i grampositiva eller gramnegativa bakterier. Bakterier som enterokocker, aeroba sporbildare eller alfa-hämolyserande streptokocker hör till grampositiv bakterieflora. Antalet bakterier i fyndet anges som ringa, måttligt eller förhöjt.

uppåt ▲

A3 Obligat patogen bakterieflora

Olika bakteriearter ur mångfalden av bakterierna, särskilt familjen enterobakterier, kan genom sin bakteriella ämnesomsättning orsaka mag- och tarmbesvär. Dessutom kan dessa ämnesomsättningsprodukter skada tarmslemhinnan och ytterligare belasta leverns avgiftande förmåga.

Om dessa bakterier skulle finnas i ett större antal, så måste man ta hänsyn till att de också har förmåga att ta sig in i tunntarmen. Eftersom en bakteriologisk avföringsundersökning inte ger något besked över bakterieförekomsten i tunntarmen använder man sig här av hjälpmedel. Om det finns för mycket bakterier i tunntarmen så avgiftas deras ämnesomsättningsprodukter i levern och i njurarna. Det kvantitativa resultatet av det totala fenolinnehållet i natt- och morgonurin omfattar åtminstone en väsentlig del av dessa metaboliter och är därmed en värdefull diagnostisk hjälp (se 5, urinundersökningar).

I kontrast till de bakterier som kan orsaka besvär på grund av att de växer på fel ställe, finns salmonella och shigella som hör till den grupp som orsakar enterit. De behöver ett särskilt förfaringssätt för att kunna påvisas och behandlas som fynd också på ett speciellt sätt.

Observera: Enteropatogena bakterier som salmonella, shigella, campylobakter jejuni/coli, yersinia, patogena bärare av intestinal E. coli, clostridium difficile, helicobackter pylori etc är enligt §§ 3-5 i den tyska Smittskyddslagen anmälningspliktiga.

uppåt ▲

A4 Mykologisk undersökning

I den mykologiska undersökningen ingår påvisandet av jäst och svampar. Bland jästsvamparna undersöks särskilt den kliniska betydelsefulla candidan.

Candida är en av de oftast förekommande jästsvamparna i avföringen. Om t ex candida albicans diagnosticeras så bör också möjligheten av en mykos tas i betraktande. Detta gäller särskilt patienter som har fått antibiotika eller kortisonbehandling och även de vars immunsystem av någon anledning är försvagat. För att få en lyckad behandling av patogena jästsvampar är det oerhört viktigt att beakta samtliga reservoarer som munhålan eller anal-genitalregionen.

Generellt är svampväxten i tarmen ingen orsakande process – särskilt mykosen ger ingen enhetlig sjukdomsbild – utan är ett resultat av förhållanden i tarmmiljön som beror på en försvagning av försvaret på grund av främmande bakterier.

Beroende på hur varje fall ser ut kan en ren dietbehandling räcka för vissa, för andra måste man sätta in en kompletterande antimykotisk behandling. Det är ofta mycket svårt att helt och hållet eliminera jästsvampar.

Undersökningar efter avslutad behandling skall därvid ovillkorligen kontrollera resultatet av de vidtagna åtgärderna (se anbud C) i prislistan, (undersökning av jästsvampar och svampar i mag-tarmkanalen).

uppåt ▲

A5 Gasbildare (Clostridier)

Gasbildarna som fysiologiskt förekommer i avföringen sammanfattas under gruppen clostridier. Överstiger dessa en kritisk koncentration i avföringen, så kan man med hög sannolikhet utgå ifrån att de också finns i ökat antal i tjocktarmen.

Höga clostridiekoncentrationer kan via nedbrytningen av näringsämnen leda till ämnesomsättningsrubbningar. T. ex kan vid ökad nedbrytning av protein genom clostridierna produceras biogena aminer. Kliniska symptom i dessa fall är ofta besvär i den övre delen av buken i form av meteorism eller flatulens. Även allergiliknande symptom kan uppstå till följd av ökad produktion av biogena aminer.

Orsaker till tarmsjukdomar som campylobakter eller clostridium difficile är mycket komplicerade att påvisa och en snabb transport av proverna behövs. Om misstanke fortfarande finns på någon av dessa sjukdomar måste ytterligare undersökningar genast påbörjas.

uppåt ▲

A6 Bakterioskopiska fynd

Påvisande av jodifila bakterier anger förekomst av sackarolytiska dysbakterier. Vid positivt fynd skall man också särskilt ta hänsyn till pH-värdet som bevis på gasbildare.

uppåt ▲

A7 pH-värde

Mikrofloran i tarmen påverkar genom sin ämnesomsättning avföringens pH-värde. Avföringens pH-värde påvisar förruttnelse- eller jäsningstillstånd i tjocktarmen och är i kombination med bakterioskopiska undersökningsresultat ytterligare en tolkningshjälp.

En frisk tarm hos en vuxen människa skall ha ett pH-värde mellan 6,5 och 6,8.

Große Mengen Eiweiß stimulieren die proteolytisch aktiven Darmbakterien, die durch die metabolische Bildung von Ammoniak und weiteren Stoffwechselprodukten zu einer Alkalisierung des Stuhls führen.

Ett lågt pH-värde (<5) däremot – ofta i samband med ökad mängd av sackarolytiska bakteriearter och/eller gasbildare - är bevis på sackarolytiska dysbakterier. Därvid metaboliseras t. ex komplexa sockerarter till fettsyror genom den sackarolytiska bakteriefloran och påverkar på detta sätt en försurning av avföringen.

uppåt ▲

A8 Kemisk blodundersökning

Den kemiska blodundersökningen är kvalitativt en markör för blödningar i tarmen förorsakade av oklara eller kroniskt inflammatoriska tarmsjukdomar.

Vid misstanke eller för att kunna fastställa svårighetsgraden av inflammationer i tjocktarmen kan man också undersöka plasmaproteiner i avföringen (se analys av humant serum-albumin, ceruloplasmin, transferrin)

uppåt ▲

A9 Mikroskopisk undersökning av näringsupptaget

Den mikroskopiska undersökningen av näringsupptaget ger information om ett flertal matsmältningsproblem av olika genes. Genom speciella infärgningar är det möjligt att mikroskopiskt påvisa och kvantifiera matsmältningsrester som stärkelse, neutralfett, fettsyror, muskelfibrer, bindväv och elastiska fibrer.

Dessa undersökningar gör det möjligt att få ett första tecken på störningar av typen dålig matsmältning/ malabsorption och skall omedelbart bekräftas genom ytterligare undersökningar. Vid intakt matsmältningsförmåga påvisas inga eller ringa mängder av muskelfibrer, stärkelse, neutralfett och fettsyror i avföringen.

A9.1 Stärkelse homogent svälld

En ökad mängd av homogent svälld stärkelse påvisar en störd matsmältning i tunntarmen.

A9.2 Stärkelse

En ökad mängd stärkelse i avföringen (måttligt [++] till högt [+++] innehåll) beror mestadels på en bristfällig kolhydratomsättning. Orsaken till detta är ofta en exkretorisk pankreasinsufficiens med minskad sekretion av kolhydratspjälkande enzymer.

Det är lämpligt att verifiera detta fynd genom bestämning av pankrea-elastas 1 i avföringen.

A9.3 Neutralfett

En ökad mängd neutralfett i avföringen (måttligt [++] till högt [+++] innehåll) tyder på ett otillräckligt upptag av näringsfetter.

Orsaker till detta kan bero på en ofullständig fettemulgering på grund av gallsekretionsstörning, störd gallsyreresorption eller ofullständig sekretion av fettspjälkande enzymer i pankreas.

Detta fynd bör bekräftas genom ytterligare laboratoriediagnostiska undersökningar av gallsyrorna i avföringen (se A2 Undersökning av gallsyrorna i avföringen).

A9.4 Fettsyror

En ökad mängd fettsyror i avföringen (måttligt [++] till högt [+++] innehåll) visar på en resorptionsstörning i tunntarmen. Möjliga orsaker kan vara inflammatoriska skador i tarmslemhinnan.

Detta fynd bör verifieras genom bestämning av inflammationsmarkörer som PMN-elastas.

A9.5 Muskelfibrer

Förekomsten av muskelfibrer i avföringen (måttligt [++] till högt [+++] innehåll) tyder på en minskad proteinsmältning. Orsakerna till detta kan vara en exkretorisk pankreasinsufficiens med minskad sekretion av proteolytiskt enzym (kronisk sjukdom i bukspottskörteln med rubbning av pH-värdet i tunntarmen) och/eller en störd proteinomsättning i magen (pepsin).

I dessa fall rekommenderas med hänsyn till kliniska fynd bestämning av chymotrypsin- eller pankreas-elastas 1 i avföringen.

 

uppåt ▲

© Copyright 2007 Humoralpathologisches Forschungslabor